Gå til innhald

Tenkja takketankar.

mai 25, 2008

I dag har eg vore gift i 23 år. Det er heilt ubegripeleg at me allereie står med ei så lang rekke år som “rette ektefolk at være”, som onkelen min så poeteisk utrykte det her ein dag.

Kjærastem min er eit svært skrivande menneske, men songar og kjærleiksdikt er ikkje heilt hans sjanger. Derfor tipsa eg han om at den utruleg vakre svenske kjærleiksvisa “Lyckan”, godt kunne vera hans song til meg i bryllaupet.

“Så tar jag dig til brud i vår,
för långa rika kärleks år,
ty lyckan kopmmer lyckan går,
den som du älskar lyckan får.”

Framleis får eg tårer i augene og frysningar på ryggen av vers to.

“ De sova i våra drömmar,
de späda som vi skal ge livet.
De sova och drömma om våren,
då kärlekens liv blir dem givet.
Och därfor bor undran och oro
i våra hjärtan och sköten,
och därfor så drömma vi båda
om jublande kärleksmöten.”

Eg hugsar kor inderleg eg håpa at det skulle venta på oss nokre “späda som vi skal ge livet”. Og fire stykker skulle det bli. Takk Gud og livet og alle gode makter.
Og nå tjuetre år seinare lever me vel midt i det tredje verset:

“ De sova i våra drömmar,
de visor som vi skal sjunga,
när våra små barn skal sova
i leande drömmar unga.
Du kära, en gång ska du minnast
de visor som nu förklungit,
när våra små barn blivit stora,
och själva sin kärlek sjungit.

Så tar jag dig til brud i vår,
för långa rika kärleksår,
ty lyckan kommer, lyckan går,
den som du älskar lyckan får.”

I går las eg i avisa at familiar med fire barn eller fleire pr definisjon er storfamiliar. Storfamilie…, det passar meg bra. I dag var me åtte til frokost, sju til middag og tretten til kaffi. Slik liker eg å ha det.

Ingrid tilbaud seg å koka middag, så mens ho kokte hovudretten skrelte eg poteter og skar opp gulrøter medan eg høyrde henne i nynorsk grammatikk.

I morgon skal ho opp til eksamen artium i nynorsk, og Odd Christian skal ha muntleg eksamen i matematikk på
lærarhøgskulen. Eg kryssar fingrar og tær for dei begge. Eg får litt sommarfuglar i magen eg og når dei store barna mine er oppe til viktige eksamenar. Odd Christian sin eksamen kan i verste fall bli utsett i siste liten på grunn av streik. Får håpa han kan avviklast. Det må vera skikkeleg antiklimaks å koma godt førebudd til ein munleg eksamen for så å få han utsett…

I ettermiddag har me hatt bordet fullt av blomar og kaker for å feira alle merkedagane i mai i lag med den utvida storfamilien. Då eg var ferdig med å rydda unna klarte eg det kunststykket å riva ned ei spansk salatskål med kjøleskapsdøra, denne igjen reiv med seg eit glas salsasaus og ei flaske olivenolje. Det var saus, olje, glasskår og keramikkskår over heile golvet, og eg låg på kne på ei avis og prøvde å tørka opp med avispapir, serviettar, dopapir, klut og såpevatn.

“Går me for tjuetre år til?” spurde eg kjærasten min då me åt middag i lag med den utvida barneflokken vår minus Odd Christian. “Eg tenkjer me tek eit år om gongen,” sa han og kyste meg på kinnet. Ungane sukka og himla med augene slik dei gjer kvart år…

Dette er dagen for å tenkja takketankar.

Heidi

From → Uncategorized

4 kommentarar
  1. morsan permalink

    Sen gratulation på födelsedagen och extra gratulationer på bröllopsdagen! Tack för dina (era) skriverier ❤

  2. Gerd permalink

    Gratulerer

    mi kjære svigerinne .

  3. Heidi: permalink

    Tusen takk, morsan ! 🙂

  4. Heidi: permalink

    Og tusen takk, Gerd. Eg trur me trykte på send-knappen heilt samtidig, for din kommentar kom opp samtidig som den siste min. 😉

Legg att eit svar

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com logo

Du kommenterer no med WordPress.com-kontoen din. Logg ut /  Endre )

Google photo

Du kommenterer no med Google-kontoen din. Logg ut /  Endre )

Twitter-bilde

Du kommenterer no med Twitter-kontoen din. Logg ut /  Endre )

Facebook-foto

Du kommenterer no med Facebook-kontoen din. Logg ut /  Endre )

Koplar til %s

%d bloggarar likar dette: